Vem är en hangöbo? Västra Nyland 13.8 2024

Vem är en hangöbo?

Saker jag har hört denna sommar:

“Jag skulle vilja lära känna lite riktiga hangöbor.” 

“Jag satte en gammal tröja på mig så att hangöborna inte skulle bli sura.”

“Nu blir nog hangöborna missnöjda med priserna!”

“Nå vi är ju inte hangöbor, inte så där som dom riktiga.”

Jag har aldrig tänkt särskilt mycket på ordet hangöbo. På sistone har det ändå kommit upp i konversationen så ofta att jag har varit tvungen att fundera lite. 

Att vara hangöbo verkar nämligen ha antagit någon sorts mytologisk aspekt - lite sådär som att vara rumpnisse, eller hobbit. Trots att de som talar om dem vanligtvis själva är bosatta i Hangö. 

Märkligt. Jag har försökt luska ut vem det egentligen är som menas med dessa specifika hangöbor. Så småningom har jag insett att det är en man som arbetar hårt med skitiga händer, luktar lite fisk och diesel, tycker att turister är jobbiga och möjligtvis bläddrar i Det Bästa  från 1983 när han hinner. 

Jag känner inte igen mig i det här. Jag känner inte igen någon annan heller. 

Dessutom händer det regelbundet att folk uttrycker förvåning över att jag är från Hangö - som om det skulle vara i klass med att vara från Disneyland. 

Det hela är tröttsamt. 

Jag tänker på det Hangö jag minns från min barndom. Det var en vanlig stad med vanliga människor. Variationen var lika stor som på andra ställen: jag och mina vänner hade föräldrar med alla yrken. Det fanns fabriksarbetare, lärare, butiksbiträden, ingenjörer, chefer, postiljoner, akademiker och forskare. Det gick inte att dra alla över en kam på något enda sätt, utom att vi bodde i samma stad. 

Vi var ingen enhetlig grupp av hamnbusar eller kudiluttor - vi var människor av alla sorter. Och det är vi fortfarande.

Min morfar Harri jobbade i hamnen. Han tyckte om att fiska med nät, och att stå i sin snickarbod och reparera saker. Han använde Swarfega för att få bort fläckarna från sina händer och ibland sköt han kråkor genom sovrumsfönstret. Jag misstänker att han var just en sådan hangöbo som folk talar om. Men vet ni vad? Han var också den mest tvåspråkiga människa jag kände, han satt i timtal och löste korsord både på svenska och finska. Han läste mängder av böcker och var mycket intresserad av teknologi. Han var en omtyckt speaker när det ordnades rallyn, och en aktiv medlem i veteranföreningen och hjälpte till att grunda frontmuseet i Lappvik. 

Han var en hel människa, inte en karikatyr. Precis som vi alla är. 

Jag föreslår därför att vi kommer överens om att en hangöbo, det är en människa som bor i Hangö. På hel- eller deltid, just nu eller kanske för länge sedan. Det är inte så viktigt. 

Det viktiga är att vi väljer att ge den här vackra staden vid havet en speciell plats i vårt hjärta. Allt annat är irrelevant.