Kaksi är två - Västra Nyland December 2023

Hangö är Finlands mest tvåspråkiga stad!

Nej, jag vet inte om det stämmer, men visst låter det bra? Varsågoda. En helt ny slogan. 

Jag drar den faktiskt inte ur tomma intet. Jag tänker mig att en hög grad av tvåspråkighet förutsätter en jämlik situation - hälften svenska, hälften finska. Visst?

Därför studerade jag statistiktabeller. I Hangö talar 42,8% av befolkningen svenska och 52,6% finska. Det är faktiskt relativt jämnt - jämför exempelvis med 55,3% svenska och 32,4%  finska i Jakobstad, eller 30,7% svenska och 59,4% finska i Grankulla. Hänger ni med?

Nu finns det kanske någon ivrig själ som forskar vidare och upptäcker att Ingå är lite mer tvåspråkigt än Hangö. Deras siffror är nämligen 51,9% svenska och 43,2 finska. Än så länge! För I Ingå har svenskan minskat från nästan 70% 1990, medan språkläget i Hangö är betydligt mer stabilt. 

Dessutom föddes den här tanken ur vardagserfarenhet. I Hangö lever vi verkligen på två språk - var och en talar sitt eget, och vi förstår varandra. 

Man behöver bara ta sig en titt på Facebook-gruppen Hangöbo/Hankolainen. Namnet säger egentligen allt man behöver veta, men faktum är att de flesta av gruppens diskussioner löper på båda de inhemska språken.  Det är fullt möjligt att ställa en fråga på finska och få svar på svenska, och vice versa. Ingen klagar, alla förstår allt. 

Det normala när någon lägger upp en vacker bild är en flod av Hieno kuva! Fint foto! Ihanaa! Snyggt!

Det är ganska vackert. Samma gäller i stadens matbutiker. Om personen i kassan inte känner igen dig så får du höra priset på båda språken. Kolkytviis ja kaksikymmentä trettifem å tjugo. Då är det artigt att svara, så att de vet hur de ska fortsätta. En eloge till stadens butikspersonal, alltså - en så välfungerande tvåspråkighet hittar man inte på många ställen. 

Men: det gäller att slå vakt om vår pärla. 

Vi ska inte ta den för given, och vi ska framförallt inte hemfalla åt slentrianmässig artighet och undvika att använda vårt eget språk. Ja, här syftar jag främst på oss som talar svenska. 

I februari befann jag mig i Hangö stadshus på en tillställning som arrangerades av Hangö turistbyrå. Alla var välkomna, tanken var att vi skulle lyssna och diskutera turismens utveckling. Äventyraren Patrick Degerman skulle tala, följd av en panel av experter från olika håll i landet. 

Det började bra. Stadsdirektör Strandell höll ett välbalanserat välkomsttal på två språk, och turistchef Marschan använde också både svenska och finska. 

Men sedan! Degerman öppnade munnen, och ut kom bara finska. Han är själv finlandssvensk - ändå sade han knappt ett enda ord på svenska, och ingen förklarade varför. Paneldiskussionen skulle också ske enbart på finska. I det skedet blev jag purken och gick hem. 

Problemet är alltså inte att man vid sådana här tillställningar talar ett språk istället för två - som jag redan har konstaterat så fungerar det ganska bra. Nej, problemet är att det språket aldrig är svenska. Det finns tyvärr många liknande exempel, och de verkar bli allt fler. 

Man inbillar sig kanske att man är artig, men jag tycker att det snarare är respektlöst mot de finskspråkiga som förstår svenska alldeles utmärkt väl.  

Jag blev nyligen inbjuden till en bokklubb i staden, där medlemmarna hade läst den finska versionen av en av mina böcker. Jag förklarade att jag tycker att det är svårt att vältaligt beskriva min skrivprocess och mina tankar om böckerna på finska. Det förstod de alla. Så de ställde sina frågor på finska, och jag svarade på svenska. Det fungerade ypperligt. 

Vi är inte så många som talar svenska i det här landet, och vi har inte råd att välja bort vårt eget språk. Nu ska Hangö snart få en ny stadsdirektör, och nyligen hörde jag henne tala en vacker rikssvenska i en intervju. 

Jag hoppas att vi låter henne använda den här.